fredag 9 december 2011
Stora Vildmarksboken
Stora delar av informationen om eldning från inlägget här nedan kommer från Lars Monsens bok "Stora Vildmarksboken". En trevlig bok om utrustning, fältkunskap och överlevnadstekniker.
Att göra upp eld
Att kunna göra upp eld är en av de viktigaste kunskaperna man behöver kunna i vildmarken. En eld ger värme, ljus och trevnad och kan också fungera som livräddare i nöd och svåra situationer.
Viktigt är att ha med sig tändstickor, välja lämplig eldningsplats så man slipper rök i ansiktet och att använda bra ved. Används fel ved brinner den dåligt, ryker fruktansvärt och slocknar i värsta fall.
Val av läger- och eldningsplats
När du hittat vatten och lä blir nästa fråga att ställa sig själv om det finns tillräckligt med ved i närheten. Man ska undvika lågvuxen gran- och tallungskog vilken oftast är planterad och bara innehåller begränsande mängder dött virke. Istället ska man söka sig mot gammelskogen, t.ex. mot kullar, åsryggar och myrområden. Där finns det ofta gott om torra kvistar och nedfallna granar.
Brasan ska placeras så att vinden blåser bort röken från lägerplatsen. När det är vindstilla bör man undvika platser där det är dåligt drag, annars får man sur rök i ansiktet, hosta och rinnande ögon.
Man ska såklart inte elda om skogen är farligt torr, inte heller när det blåser hårt och verkligen inte i en kombination av de två. Man ska inte elda på rötter, nära en myrstack, stubbe eller på berghällar. En idé kan vara en ring av stenar runt elden eller våt sand som stoppar glödspridningen effektivt. Det säkraste är att elda på grus eller sandmark.
Ved
Vi kommer vistas i en granskog och där hittar man alltid torr ved i form av torra kvistar eller nedfallna grenar. Det är faktiskt enklast att göra upp en eld i granskogen.
Det finns en huvudregel som säger lätt ved är bra ved, tvng ved är dålig ved. MEN hittar man tunga granstubbar som dryper av kåda är de undantag och rena bomberna i brasan. Röken blir dock kolsvart och bör inte andas in.
Lägger man kvistade stockar i hela längder bredvid varandra har man en brasa som kallas nying (se bild nedan). Den avger inte så mycket ljus, brinner länge och är enkel att laga mat på.
Nying
Det bästa är att såga och klyva stockarna i mindre delar. Då lyser och värmer elden bättre. Är stocken bara halvtorr har en oftast ett lager tjock bark kvar, den kan man skrapa av.
TändningHär är det lätt att göra fel och tålamod är en dygd! Ett vanligt fel är t.ex. att man alltför snabbt försöker få eld på tjocka kvistar när man egentligen ska lägga fokus på att samla ved och bygga upp bålet. Man bör bygga upp en hög av stickor på ett lager av tjockare kvistar så att man undviker kontakt med den fuktiga marken. Kvistarna man eldar med får inte stå för tätt - utan syra, ingen eld. I fuktig väderlek behöver man snustrorrt material att tända med. Torr näver (se bild nedan), tunna träpinnar och torrt gräs är de mest effektiva.
Torr näver - bark från björk
Viktigt är att ha med sig tändstickor, välja lämplig eldningsplats så man slipper rök i ansiktet och att använda bra ved. Används fel ved brinner den dåligt, ryker fruktansvärt och slocknar i värsta fall.
Val av läger- och eldningsplats
När du hittat vatten och lä blir nästa fråga att ställa sig själv om det finns tillräckligt med ved i närheten. Man ska undvika lågvuxen gran- och tallungskog vilken oftast är planterad och bara innehåller begränsande mängder dött virke. Istället ska man söka sig mot gammelskogen, t.ex. mot kullar, åsryggar och myrområden. Där finns det ofta gott om torra kvistar och nedfallna granar.
Brasan ska placeras så att vinden blåser bort röken från lägerplatsen. När det är vindstilla bör man undvika platser där det är dåligt drag, annars får man sur rök i ansiktet, hosta och rinnande ögon.
Man ska såklart inte elda om skogen är farligt torr, inte heller när det blåser hårt och verkligen inte i en kombination av de två. Man ska inte elda på rötter, nära en myrstack, stubbe eller på berghällar. En idé kan vara en ring av stenar runt elden eller våt sand som stoppar glödspridningen effektivt. Det säkraste är att elda på grus eller sandmark.
Ved
Vi kommer vistas i en granskog och där hittar man alltid torr ved i form av torra kvistar eller nedfallna grenar. Det är faktiskt enklast att göra upp en eld i granskogen.
Det finns en huvudregel som säger lätt ved är bra ved, tvng ved är dålig ved. MEN hittar man tunga granstubbar som dryper av kåda är de undantag och rena bomberna i brasan. Röken blir dock kolsvart och bör inte andas in.
Lägger man kvistade stockar i hela längder bredvid varandra har man en brasa som kallas nying (se bild nedan). Den avger inte så mycket ljus, brinner länge och är enkel att laga mat på.
Nying
Det bästa är att såga och klyva stockarna i mindre delar. Då lyser och värmer elden bättre. Är stocken bara halvtorr har en oftast ett lager tjock bark kvar, den kan man skrapa av.
TändningHär är det lätt att göra fel och tålamod är en dygd! Ett vanligt fel är t.ex. att man alltför snabbt försöker få eld på tjocka kvistar när man egentligen ska lägga fokus på att samla ved och bygga upp bålet. Man bör bygga upp en hög av stickor på ett lager av tjockare kvistar så att man undviker kontakt med den fuktiga marken. Kvistarna man eldar med får inte stå för tätt - utan syra, ingen eld. I fuktig väderlek behöver man snustrorrt material att tända med. Torr näver (se bild nedan), tunna träpinnar och torrt gräs är de mest effektiva.
Torr näver - bark från björk
Nå, man kan sammanfatta informationen till tre gyllene regler vid eldning och dessa är:
- Ha tålamod och lägg ner tid på anskaffning av bra ved och bygg upp brasan ordentligt
- Ha alltid torr näver och tändstickor (helst i vattentät förpackning)
- Lämna så lite spår efter dig som möjligt
söndag 4 december 2011
Om oss!
Nu är det på tiden att vi berättar vilka vi faktiskt är!
Vi heter Elin, Minna och Kira och går alla det tredje året i samma klass på Bromma Gymnasium, inriktning naturvetenskap. Vi lärde känna varandra först under gymnasiet men har redan hunnit med många äventyr tillsammans, bl.a. så tågluffade vi i somras i Europa (se bild nedan). Vi känner varandra väldigt bra och det var ett självklart val att just vi skulle göra projektarbetet tillsammans.
Någon gång för två år sedan, i samband med en promenad i skogen, kom vi på idéen att vi ville ut i skogen och försöka överleva ihop. Vi försökte flera gånger, både under det förra och förrförra sommarlovet, att planera in en sådan expedition men utan att lyckas. När vi i början av trean skulle välja ett projektarbete tog vi chansen och valde att utforma en överlevnadsvecka. Det var viktigt för oss att arbeta med något vi verkligen tycker är kul!
Här är vi på vår tågluff, ett annat äventyr vi överlevde!
Vi heter Elin, Minna och Kira och går alla det tredje året i samma klass på Bromma Gymnasium, inriktning naturvetenskap. Vi lärde känna varandra först under gymnasiet men har redan hunnit med många äventyr tillsammans, bl.a. så tågluffade vi i somras i Europa (se bild nedan). Vi känner varandra väldigt bra och det var ett självklart val att just vi skulle göra projektarbetet tillsammans.
Någon gång för två år sedan, i samband med en promenad i skogen, kom vi på idéen att vi ville ut i skogen och försöka överleva ihop. Vi försökte flera gånger, både under det förra och förrförra sommarlovet, att planera in en sådan expedition men utan att lyckas. När vi i början av trean skulle välja ett projektarbete tog vi chansen och valde att utforma en överlevnadsvecka. Det var viktigt för oss att arbeta med något vi verkligen tycker är kul!
Här är vi på vår tågluff, ett annat äventyr vi överlevde!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)